Det här är en blogg som för det mesta handlar om idrott och vilka effekter den har på vårt fysiska och mentala välbefinnande. Själv har jag provat på det mesta inom idrott, från de stora lagsporterna som fotboll och hockey till ensamsporter som orientering och cykling. Idag tänkte jag skriva om något betydligt mer vardagligt, något som de flesta kan göra för att må bättre – ta långa promenader.
Att promenera är ett alldeles ypperligt sätt att dels få lite motion och dels att städa rent lite i huvudet och är något som du kan ägna dig åt så länge din hälsa är okej. Här ska jag försöka peka ut vad jag tycker är den viktigaste skillnaden mellan att idrotta och att promenera och varför det sistnämnda gärna får vara en del av din veckorutin. Att idrotta är att fokusera, oavsett om det handlar om en lagsport eller en sport du ägnar dig åt ensam. Om du spelar i till exempel ett fotbollslag så spelar du för laget – och laget spelar för att vinna, vilket betyder att också du bör spela för att vinna. Likaså om du ägnar dig åt en ensamsport, säg orientering. Du behöver fokusera på kartan, och även om du kanske inte är superambitiös så väcks väl tävlingsinstinkten litegrann?
Min poäng är som sagt att idrotter på något plan kräver fokus, att dina tankar kretsar kring ett förutbestämt mål av något slag. Till skillnad mot när du promenerar. Det fina med att promenera är att du kan låta tankarna sväva fritt, du behöver inte ens ha något mål med promenaden. Bortom att den kanske bör sluta och börja på samma plats (exempelvis hemmet). Många är de tankar, idéer och lösningar som väcks under en promenad i naturen. Kanske är en promenad lösningen på det problem du brottas med allra mest just nu?